Gravid med trejde barnet – från plusset till vecka 30

Det är ingen hemlighet att jag är gravid, men eftersom jag uppdaterar bloggen så sällan numera har jag inte ens nämt det här. Jag är redan gravid i vecka 30 och gravid alltså med vårt trejde barn. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur jag ska bli TREbarnsmor med allt var det innebär. Jag känner mig ju fortfarande som en liten unge själv allt som oftast.

När jag varit gravid med Arthur och Greta har jag uppdaterade jag bloggen flitigt och skrev uppdateringar. Med tredje barnet känns allt bekant och inte lika spännande, såklart, men jag vill ändå skriva ner lite hur graviditeten har gått så att jag sedan i efterhand kan kolla när M kommit till världen.

Plussar i vecka 6

Efter att mensen varit borta en vecka och efter att jag tillräckligt många dagar inte kunnat fokusera överhuvudtaget, åkte jag in till affären och köpte ett graviditetstest. Jag tog testet på morgonen när jag var ensam hemma. Barnen på dagis och Jonathan i jobb. Jag trodde absolut inte testet skulle vara positivt, utan jag ville helt enkelt ta testet för att få tankarna överstökade.

Men chocken som uppstod när jag kollade resultatet var helt överväldigande. För 30 sekunder snurrade hela min värld upp och ner. Jag ska vara helt ärlig här och berätta att ett tredje barn inte var något som vi planerat. Min kropp verkar tydligen vara väldigt bra på att bli gravid, även då när vi inte trodde det var möjligt. Efter att jag fått ta ut hormonspiral på grund av värk och blödningar så har jag haft stenkoll på min ägglossning och trackat varje temperaturhöjning. Så chocken var verkligen stor och där och då kändes det som om jag inte kommer att klara detta. Vi som redan har så fullt upp med de två andra.

Men jag gjorde så som jag alltid gör när jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag knäppte händerna och bad: Gud, hjälp mig. Tre små korta ord som jag bad från djupet av kaos. Genast när jag bett bönen blev jag glad. Det som hände då är väldigt personligt, men så mäktigt att jag vill berätta. På en sekund förvandlades hela mitt inre från totalt kaos till härligt lugn. Jag blev glad. Så otroligt glad över lilla livet. Då visste jag, att jag kommer att klara detta. Vi kommer att klara detta.

Jag berättade för Jonathan när barnen lagt sig. Han regerade på samma sätt som jag själv, och blev väldigt förvånad förstås. Han började genast fundera på praktiska saker, som att vårt hus är för litet och så vidare. Vi låg i soffan och skrattade och grät om vartannat och konstaterade att vi inte har en susning om hur det kommer bli, men att vi kommer att fixa det.

Gravid vecka 7-14

Illamåendet var som vanligt inte nådigt under de första veckorna. Ungefär fram till vecka 14 höll det i sig denna gång. Så länge som jag konstant hade något att tugga på, var illamåendet lättare att tygla. Annars mådde jag bra i kroppen. Jag sprang Öja Nattvandring och några andra längre sträckor. Jag forsatte springa med Team Nordic Trail. Jag märkte själv att min puls blivit högre på träningspassen, så farten blev lite långsammare. En annan stor skillnad var att jag var konstant kissnödig, så jag fick ibland kissa flera gånger under ett löppass. Men jag tränade ändå på rätt så hårt och gick långt på att träningen skulle kännas bra både under och efter träningen.

Inombords var tankarna fortfarande en berg- och dalbana över hur det skulle gå. Men jag kunde hålla kvar lugnet och tacksamheten. Vi valde att behålla vår hemlighet några veckor helt själva, och berättade för familj och kompisar runt vecka 11-12. Alla blev väldigt förvånande, men glada förstås. Ultraljudet visade på en växande liten krabat där inne. Arthur och Greta fick också reda på nyheten och de blev riktigt glada. Extra roligt för mig är att min lillasyster ska få bebis en månad innan mig, och min andra lillasyster fått bebis i december. Plus att jag också har flera kompisar som är gravida så det känns riktigt härligt att få ha sällskap sedan på mammaledigheten!

Vecka 14-20

I mitten på oktober gjorde vi en roadtrip ner till Portugal och stannade två månader. Något vi hade planerat länge och sett fram emot. Roadtripen gick bra, min mage började synas. Jag mådde bra och kunde vara aktiv, nästan helt som vanligt. Jag springer, vågsurfar och kitesurfar. Däremot är jag ofta trött. Jag är hemma med barnen under tiden vi är i Portugal och det är svårt ibland att orka med allt de vill hitta på. Jag jobbar hemifrån någon timme på förmiddagen med det som måste göras i mitt företag och det är inte alltid så enkelt att få det att gå ihop med barnen. Men det går. Och sköna dagar har vi, fulla av aktivietet, jag njuter massor. Jag berättar om graviditeten på instagram i vecka 19.

I vecka 20 är vi på ultraljud i Spanien och får reda på att det är en liten pojke som gömmer sig därinne! En väldigt vild och aktiv liten pojke. På väg tillbaka till bilen från ultraljudet äter vi churros, och när vi funderar på namn kommer det självklara namnet som förslag från barnen: Churros! Så från den stund har vi kallat babyn Churros.

Vecka 20-29

I vecka 22-23 är det som om min kropp äntligen fattat att jag faktiskt är gravid. Magen har blivit en rund liten boll vilket betyder att det inte går att vågsurfa längre. Kitesurfa går ännu i vecka 23 men det känns tungt mentalt att vara så uppmärksam på alla vågor och alla runtom mig. Terränglöpningen som jag njutit av så mycket i Porugal måste också ställas på hyllan på grund av magont efter löpning. Jag har länge haft spända bäckenbottenmuskler och det verkar som om vecka 23 är den magiska gränsen då musklerna inte orkar med belastningen utan börjar krampa och göra väldigt ont efter att träningen är klar. Så det blir lugnare träningsformer och mer fokus på styrketräning, avslappning och vandring istället.

Mentalt var det tungt att lägga ner alla aktiviteter som jag behöver i mitt liv för att må bra. Får inte alls samma kick av styrketräning och att promenera. Men jag njuter av den sista tiden av underbara Portugal och vi har fullt upp med att planera hemfärd – det blir roadtrip ner till Finland lagom till julen och även den resan går jättebra. Tack vare vår stora bil kan jag vid behov enkelt byta plats i bilen och hålla fötterna uppe för att hitta bekväma positioner i bilen. Vi firar jul och nyår, veckorna flyger fram, vardagen tar över igen i Finland. Barnen börjar på dagis igen och jag får äntligen tid att sköta mitt jobb i lugn och ro.

Vecka 30

För några dagar sedan gick jag in i vecka 30 och jag har äntligen fattat att jag faktiskt snart ska föda en bebis. Nu har jag börjat hålla lite utkik efter bebisprylar och börjar förbereda mig på förlossningen. Vi har gjort av med precis alla bebisprylar och vi behöver allt. Är på jakt efter en Thule Urban Glide vagn, bebisskydd, säng – ja hela rubbet.

Magen är stor, brösten känns enorma och jag känner mig som en kossa. Magmusklerna är uttänjda och svaga och jag får lätt ont i muskelfästet högst upp. Gymmet och styrketräningen får mig att må bra. På grund av ökade coronafall pausades gravidvattengympan, och jag hoppas det startar snart igen. Jag gav skidåkning ett försök men fick ont två dagar efter när hela bäckenet känns förvridet. Det är svårt att hitta bekväma sovställningar och mitt järnvärde åker stadigt neråt, vilket jag också märker av i en ständig trötthet.

Annars mår kroppen rätt så bra och jag känner ofta lilla M:s sparkar under dagen. Han har minsann starka ben redan! Jag har börjat längta efter att ha honom här och jag bara väntar på att den här graviditeten ska vara över. Jag längtar efter honom och jag längtar efter att få tillbaka min kropp så jag kan göra alla de där roliga sakerna som jag mår bra av att göra. Terränglöpning på snöiga skogsstigar är det jag saknar mest just nu. Men detta tillstånd är tillfälligt och jag hoppas jag är där snart igen.

Något jag behöver mycket just nu är min avslappningsljudbok, tagen ur boken Att föda med Gudrun Abascal och Madeleine Svärd Huss. De kvällar eller nätter jag ligger vaken lyssnar jag på avslappningen i sängen och somnar varje gång.

Mammaledigt kommer jag få i början på mars och bebisen beräknas födas 8:e april. Så nu har jag ungefär en månad på mig att förbereda på jobbet för att kunna avsluta vilket betyder en hel del jobb! Bland annat letar jag efter ett 3PL-företag som kan hjälpa mig med packning och frakter, för det kommer jag ju inte kunna göra själv med en liten bebis. Jag planerar köpa in ett stort lager barfotaskor för våren och sommaren vilket känns läskigt men också väldigt roligt. Mycket spännande på gång!

Tiden har hittills gått snabbt under denna graviditet, och jag hoppas de fortsätter göra det. Vill ha lilla M här snart. Vi väntar på dig allihopa!